ViLSE med hunden?

01.04.2025

Vandring runt Lill-björken– En solig dag med lite förvirring och många hundar

Det var en sådan där härlig vårdag – solen sken, fåglarna kvittrade och vi var på väg ut på en vandring runt Lill-björken i Svartå.

Leden är en del av Bergslagsleden Etapp 13. Den har en mycket fin natur, särskilt på våren. Som alltid hade vi våra tre hundar med oss. För vad är en vandring utan ett par energiska fyrbenta vänner som vill äta gräs, rulla sig i leriga pölar och tappa bort sig själva lite här och där?

Vi hade kaffe i ryggsäcken, solen värmde, hundarna var glada, och livet kändes bra. Vi skrattade åt dåliga skämt, pratade om gamla minnen och njöt av att vara ute i naturen. Livet kändes riktigt härligt.

Men då, mitt i all denna frid och ro, hände det. Skogen var tät och sikten dålig, och vi alla var lite utspridda på stigen. En av oss tittade på de två hundarna som var på plats och ropade: "Vänta, var är den tredje hunden?"

Plötsligt blev vår härliga vandring något helt annat. Paniken spred sig snabbare än en storm på en lugn sjö. Den tredje hunden var borta!

Så vi agerade snabbt, kanske för snabbt….Den ena av oss grep tag i de två hundarna som faktiskt var kvar och började gå tillbaka mot bilen för att se om hunden var där. Den andra drog iväg längs sjön för att leta. Den här gången var det inte fråga om att njuta av naturen längre – nu måste vi hitta hunden.

Vi ropade och letade, på varsitt håll. Det var på allvar och insikten om att det faktisk finns en hel del varg i dessa skogar kröp på. En av oss körde bilen till andra sidan sjön, för att plocka upp den andra.

Men när vi alla samlades vid bilen, fick vi den plötsliga insikten. Den stora avslöjningen. Ingen hund var borta.Vi hade ju ALLA våra hundar hela tiden! De hade bara varit så bra på att byta plats och förvirra oss att vi helt enkelt inte hade koll på vem som var vem längre. En hund var här, en hund var där – och i all förvirring trodde vi att vi hade förlorat en.

Så där stod vi, skamsna men lättade, och skrattade åt oss själva. Och nästa gång? Ja, nästa gång kanske vi sätter en stor etikett på varje hund med namn och plats. Eller så nöjer vi oss med att hålla koll på var vi själva är, för just då var det uppenbart att vi hade noll koll på något alls.

Men vi fick vårt kaffe och alla hundarna kom hem. 

Det är ju trots allt lite så vi jobbar på Vilse Collection– ibland går vi vilse, men vi hittar alltid tillbaka. Och när vi gör det, har vi bra historier och erfarenheter att dela med oss av. För även när man är vilse är det själva äventyret som räknas!

~ViLSE~