ViLSE i Värmland och Ace of Base i högtalaren

Ibland sker saker på impuls. Som när vi mitt i vintern plötsligt längtar efter lite mera natur och lugn. Fem minuter senare har vi bokat ett enkelt torp någonstans i Värmland – utan värme, utan toalett och utan dusch.

Vad mysigt", tänkte vi. Då får vi elda och känna oss lite mer levande. Bli lite mera "back to basics", utan alla moderna bekvämligheter.

Med bilen fullpackad av sovsäckar, ved, hundar och diverse campingutrustning begav vi oss iväg. När vi väl var framme på adressen som gps:en visade… fanns det inget litet torp. Det fanns bara skog.

Det hela ledde till ett ganska långt letande och en hel del frågande till folk vi lyckades hitta eller knacka på hos. Vi var till och med inne på byns konditori och frågade efter vägen. De hade ingen aning om något torp – men desto fler bakelser. Och kan man inte välja, ja då köper man en av varje sort. Letandet fortsatte och till slut fann vi både torpet och ägaren.

Då kom nästa överraskning: ägaren hade ingen aning om att vi skulle komma. Hon var också mycket tydlig med att torpet endast hyrs ut under sommartid, eftersom det är för kallt att bo där i –15 grader. Vilket, så här i efterhand, känns rätt rimligt. Så vi fick tacka för oss.

Det hade börjat mörkna och vi insåg snabbt att vi behövde hitta ett nytt boende för natten. Eller ge upp och åka hem…
Vilket vi absolut inte tänkte göra.

Vi delade på en semla och googlade fram ett boende ännu längre upp i Värmland. Ägaren svarade – både vi och hundarna var mycket välkomna. Så resan fortsatte, förbi skog och ännu mer skog. 

När tristessen smyger sig på i bilen är det dags att rota fram gamla cd-skivor som ligger och dammar i handskfacket. Det är något visst med att lyssna på gamla låtar som sitter i ryggraden, samtidigt som man glider fram på vintervägar. Bilen fylldes av Ace of Base, och plötsligt var vi tillbaka i 90-talet – tills vi insåg att Ace of Base faktiskt sjöng ganska falskt. Men det gjorde inget för det gör ju vi med.

När vi väl kom fram möttes vi av en by vi knappt trodde fanns. Så liten att man nästan hinner missa den och ett mycket trevligt par från Nederländerna som drev en liten camping.

Vi fick snabbt göra oss hemmastadda i deras stuga som låg precis vid en å som mynnade ut i en sjö. Där fanns el, toalett, dusch och ett mycket varmt element. Lyx, kände vi, och satte oss med ett glas vin för att fira att vi faktiskt hade lyckats hitta någonstans att sova. 

Den lilla campingen hade natur och enkelhet i fokus. Hönor och ankor strövade fritt över gårdsplanen och frihet kändes som ledordet. Spåren av eget skapande fanns överallt på ett charmigt vis. Deras koncept passade oss perfekt: närheten till naturen, kom som du är och ta vad du har. Vi kommer absolut att återvända dit!

Dagarna gick till promenader, virkning och att bara vara. Både vi och hundarna kände hur lugnet infann sig och vi njöt verkligen av stillheten.  

Nu när vi befann oss långt upp i Värmland passade vi på att besöka Brattfallet. Vattenfallet var imponerande, och den gamla stenbron över kanjonen gav oss den där känslan av att vara på helt rätt plats, även om vi inte riktigt visste vart vi var på väg från början.

Så lite vilse i Värmland, med Ace of Base i högtalarna, insåg vi plötsligt: att ibland är det just när man inte vet vart man är på väg som man hittar precis det man letat efter. Lite äventyr, lite lugn, lite vin och mycket natur. Det är som låten säger; All that she wants.

~ViLSE~