Räddningen rycker in – med stil

SUP, skelett och sörja – en helt vanlig aprilutflykt

Vi tänkte att "det är ju ändå vår i luften", sådär tidigt i april när solen tittar fram. Så vi packade SUP-brädorna, tog hundarna och gav oss ut. Vattnet var... uppfriskande. Hundarna tyckte att det var en strålande idé att simma mellan brädorna i det kalla vattnet. Vi stod mest och ropade "NEJ! INTE DÄR!" medan de glatt paddlade på med tassarna.

Efter en lyckad (men blöt) tur styrde vi bilen hemåt längs en slingrig grusväg. Då fick vi syn på en liten avstickare. Ni vet, en sån där när man tänker "undrar vad som finns där inne?" Och samtidigt ignorerar den inre rösten som viskar "vänd om". Vi svängde in. Det borde vi inte ha gjort.

Där inne öppnade sig... något som mest kan beskrivas som en hel viltkyrkogård!
Ben, skelettdelar och horn överallt.. Det var som att köra rakt in i en skräckfilm. Hjärtat stod i halsgropen!

Panik. Backa ut! Men marken var mjuk som smör i solsken. Bilen sjönk. Vi gasade och svor men bilen grävde sig allt längre ner.

Till slut fick vi kliva ut – mitt bland käkben, revben och (förstås) färsk vargspillning. Det blev snabbt att ta tag i alla koppel när hundarna tyckte att det luktade superintressant! Vi försökte allt: lägga ris, stena marken, putta och gasa. Inget hjälpte.

Så vi ringde förstärkning. Och tack gode gud för våra händiga män och svärsonen med fyrhjuling – alltid redo för utryckning, särskilt om det innebär att få rädda frusna fruar ur skelettfällor. Med sig hade de också en yngre son som tyckte det hela var "supercoolt" och skrek "KOLLA EN SKALLE!" medan han studsade runt bland benpiporna.

Bilen drogs loss, ben flög, fyrhjulingen tjöt och våra män briljerade med en mängd dråpliga kommentarer.

Så, lärdomar från denna dag:

1. Vattnet i april är INTE badvänligt – inte ens för hundar.
2. Om en avtagsväg ser lite för spännande ut, så är den det.
3. Ha alltid en fyrhjulingssvärson i beredskap. Gärna med humor.

~ViLSE~