Stigar vi aldrig tröttnar på – och torpet med den mörka historien

Att ha sina favoritstigar nära där man bor är något alldeles särskilt. Vi har våra – och en av dem är runt den lilla sjön Sirsjön.

Här går vi ofta, ibland för att bara rensa tankarna, ibland för att låta benen jobba. Men det bästa är att vi hittar. Det är skönt att vandra på stigar där man känner till varje rot och sten. 

Stigen är en del av Svartås mountainbikeled, så det gäller att vara lite på sin vakt – cyklisterna dyker upp med en väldig fart, ibland så snabbt att man hoppar till av ren förskräckelse. Men det är en fin stig som vi gärna delar med både människor och natur.

Det finns en plats längs leden som alltid har fångat vår uppmärksamhet lite extra – ett gammalt torp vid sjön. Det står tyst och tomt, som om det väntar på någon som aldrig kommer. 

Vi går ofta in, sätter oss i det gamla huset, lyssnar och låter fantasin ta oss tillbaka till en annan tid.

Vem bodde här? Hur såg deras dagar ut, deras drömmar, deras slit? Kanske hördes barnaskratt över gårdsplanen en gång, kanske låg det ved vid spisen och det kokades gröt en tidig morgon.

Efter många besök började vi söka efter svar. Då hittade vi en historia som grep tag i oss – en tragisk berättelse från 1854, när torparen Nils Lekman tog livet av sina tre barn. Platsen var just detta torp som vi brukar sitta i. Anledningen tros vara fattigdom och att han ville skona barnen från tiggeri och svält. Detaljerna kring morden gav oss kalla kårar. Nils, som troligen led av svår psykisk ohälsa, dömdes till livstids straffarbete vid Varbergs fästning. Händelsen blev känd som Lekmanmorden, och är idag en mörk del av Skagershults historia.

Vi vet inte varför vissa platser får en att känna så mycket, men efter att ha fått veta vad som hände vid torpet, känns våra vandringar runt Sirsjön ännu mer levande. Naturen bär på minnen, både ljusa och mörka – och kanske är det just det som gör stigarna så värdefulla. Att få vandra i en berättelse som sträcker sig långt bortom vår egen tid.

~ViLSE~